Fängslande att brygga eget vin
Vin är en av favoritdryckerna hos flertal personer. Det finns antika seder av framställning av vin, och i nuvarande Iran har man hittat spår av vinframställning från 5000 f.Kr. När romarriket bredde ut sig flödade vinet och fram till idag har vinkonstens seder spridits och anammats av övriga världen.
Det har dessutom blivit vanligt att gemene man brygger sitt eget vin hemma. Många menar att det är ett ypperligt tillfälle att personligen ha chans att utröna varierande vinsmaker. Den som aldrig tidigare bryggt vin från grunden kan med fördel använda sig av en färdig vinsats. Ifall alla instruktioner följs noga så kommer också nybörjaren lyckas och erhålla ett smakrikt vin att njuta av.
En del mer rutinerade vinbryggare tenderar att dock vilja utgå från egna recept, eller rentav experimentera fram nya recept under processens gång. I enlighet med EU:s definitioner så tillåts vin i klassisk bemärkelse, d.v.s. sådant vin som produceras på etablerade anläggningar, endast kallas vin om vinmusten innehåller pressade vindruvor. Den som brygger hemma behöver dock inte leva upp till dom kraven, och det med fördel. Det ger potential att testa att framställa vin på massor olika bär och frukter. Det ger det där lilla extra som bidrar till känslan av eget vin.
Det första man bör tänka på före man sätter igång med hemmabryggningen är att checka så att utrustningen är kliniskt ren. När man brygger vin har man ej råd att tumma på hygienen med tanke på att minsta lilla förorening eller liknande kan omdana vinets smakkaraktär påtagligt. En annan enormt betydande del av bryggningen är att se till att vattnet som ska blandas med bären eller frukterna är fräscht.
För att vara på den säkra sidan ska man förädla sitt vatten med aktivt kol. Det finns som pulverkol, granulerat kol eller högtryckspressat format kol. Kolets förmåga att rena beror på kvalitativa aspekter såsom kolets yta i kvadratmeter per gram och porstruktur. Mer info: På denna sajten Liköressenser
Filtrera vattnet genom i första hand granulerat aktivt kol eller använd pulverkol för att slamma upp det. Reningen bör ske i rumsvärme. Aktivt kol finns att köpa genom Gert Strand AB som har mångårig erfarenhet av hemmabryggning.
Bären eller frukterna ska pressas ner i vattnet för att förjäsas och bilda vinmusten. Tänk på att bryggkärlen som används vid bryggningen ej bör vara för små. Ett vattenlås bör vara placerat vid gummit på locket till bryggkärlen. Det tenderar att blidas skum under jäsningen de första dagarna och om hinken inte är tillräckligt stor kommer mäsk ta sig ut genom vattenlåset.
När förjäsningen är färdig måste vinet omtappas till ett ytterligare jäskärl där den huvudsakliga jäsningen ska förekomma. Jäshinken måste nu vara större än den som används vid förjäsningen. För att tappa över vinet från ena hinken till den andra krävs en sughävert.
Oechslemätare är också en mycket betydande del av redskapen som används vid bryggning. Den används åt att mäta upp sockerhalten i musten. Också ett mätglas ska finnas tillgängligt och vara stort nog att oechslemätaren ryms. Ett mätglas som rymmer 100 ml tenderar att vara nog.
Då och då är det faktiskt inte bara sockerhalten som genererar utslag på flytvikten när oechslemätare används. Bär och frukters mängder extraktämnen varierar nämligen och påverkar således utslaget olika.
Ta alltid regelbundna prover med hjälp av oechslemätaren. Det är ett mätredskap som har en betydelsefull funktion under bryggningens gång. Ett tips är att dosera tre deciliter vin i ett litermått. Fyll upp 100 ml i mätglaset och sänk sedan ned oechslemätaren för att läsa av värdet.
Registrera samtliga värden noga i en bryggjournal. Det ger möjlighet att följa processen och ger kontroll. På så vis undviker man att bli snopen över vinsmaken i slutändan. Men man bör naturligtvis inte bara förlita sig på mätresultat. Man får heller inte glömma bort att smaka av vinet alltemellanåt och verkligen låta det sköljas i munnen för att känna av smaken.
I det sista momentet av jäsningen måste vinet stå i jäskärlet i drygt 2-4 veckor. Precis tid beror helt på vilken jäst som används, vinets sockerhalt m.m. Efter jäsningen kan man med fördel tappa om vinet och sila ännu en gång.
Att sanera hussvamp – saker att tänka över
Det är inget lättsamt projekt att sanera hussvamp, och heller inte så skonsamt mot plånboken alla gånger. Äkta hussvamp är fruktad med tanke på att den förstör virkets bärkraft och i värsta fall kan få hela hus att rasa samman.
Naturligtvis är det väldigt sällan ett hus kollapsar p.g.a. hussvamp – angreppet är mestadels synligt och märkbart långt innan det blir omedelbar fara för husets varande. I likhet med annan mögel och mikrobiell påväxt trivs hussvamp där det förekommer fukt. Äkta hussvamp kan transportera vatten och vid gynnsamma förhållanden kan man känna igen hussvampen på att den bildar tydliga vattendroppar. Clicka här genast för mer detaljer
Det latinska namnet för äkta hussvamp är serpula lacrymans som betyder ”den gråtande” och anspelar på exakt dessa droppar. Det finns myter som säger att svampen kan klara sig på sina ”tårar” men det är inte riktigt. Hussvamp kräver, precis som övrig mögel, fukt och vätska tillfört. Det behöver dock inte vara så stora mängder med tanke på att hussvampen har en sofistikerad transportmetod för vatten samt näringsämnen.
Äkta hussvamp växer vanligtvis i närheten av material som innehåller kalk, till exempel skorstenar. Det har att göra med att när svampen bryter ner trä så utsöndras oxalsyra. För att överleva använder svampen kalk därför att neutralisera syran. Detta är bra att känna till när man ska renovera och då tillföra något som är kalkrikt – exempelvis murverk. Det kan utlösa en hussvampsväxt.
Äkta hussvamp kan ligga latent i virke i flera år ifall miljön inte är tillräckligt förmånlig. När det sedan blir bättre – fuktskador alternativt tillförsel av kalk är exempel – växer hussvampen till sig. Ifall förhållandena är perfekta kan svampen växa med upp till 15-20cm i månaden.
Till en början växer hussvampen ytligt, som ett vitaktigt skikt på träet. Efter hand ändras utseendet och svampen blir grågul samtidigt som det börjar gro mer invasivt i virket. Det gör den genom sitt mycel, vilket är ett nätverk av svampceller.
Hussvamp avger också sporer, vilket ser ut ungefär som kakao – ett brunaktigt fint mjöl. Det kan röra sig om åtskilliga miljarder sporer hos en utvecklad hussvamp. Hussvamp skiljer sig från övrig mögel genom att inte leda till dålig lukt. Ofta luktar den inget, men då och då kan den ge ifrån sig en doft som av champinjoner.
Detta gör det omöjligt för mögelhundar att särskilja genuin hussvamp från andra mer benigna svampar. Om man misstänker att man har fått angrepp av genuin hussvamp ska man kontakta en saneringsfirma och låta någon som är erfaren på området avgöra graden av angrepp.
För att bli av med hussvamp bör man avlägsna det angripna materialet samt intilliggande material som säkerhetsmarginal. Detta ska brännas med detsamma eftersom man annars kan sprida hussvamp. Det är viktigt att man utreder spridningen och graden av virkesskada innan man börjar riva undan material så att man inte river bort onödigt mycket.
Det viktigaste för att bli kvitt med hussvamp är att undanröja tillgången av fukt. Utan vätska går nämligen svampen in i ett dvalliknande tillstånd där den inte åstadkommer någon skada. Avfuktare, adekvat uppvärmning, behandling med Tvärstopp samt god ventilation är ett måste i anslutning med att sanera hussvamp för att inte få tillbaka angreppet.