Mossor och lavar är stundvis oerhört lika varandra till utseendet – det finns underarter av bägge som är snarlika varandra både till färg samt form. Men skenet bedrar, det rör sig om två vitt skilda växter, som kan klara av olika förhållande och som är känsliga för annorlunda saker.

Lavar är faktiskt inte en växt per se utan en symbios mellan en svamp och en alg alternativt cyanobakterie. Svampen innebär stomme samt skydd för laven, genom sina hyfer. Den tar upp vatten och näring som är löst i regn och övrig nederbörd. Vid utdragen torka skyddar den också algen från uttorkning. Algen i sin tur bidrar med att alstra energi med hjälp från fotosyntes.

Det finns cirka tvåtusen skilda sorters lavar i Sverige och den vanligaste färgen är grå, trots att det finns en uppsjö varianter med alla möjliga nyanser, exempelvis klargul eller brinnande orange. De flesta lavar vill växa i miljöer som är torra och ljusa. Det finns emellertid undantag även för det – det finns en art som växer på klippor under vattenytan! Klicka här för mer information

Lavar växer helst på stenar och träd. De arter som trivs på sten utsöndrar ämnen som långsamt bryter ner underlaget och frigör mineraler som laven kan tillgodogöra sig. Lavar saknar stam, rotsystem och blad. De byggs upp av svampen som skapar ett yttre skikt. Strax under det finns algen. Stundtals är svamp och alg blandat genom hela den inre delen av laven, det som kallas märgen.

De vanligaste lavarna är renlav och islandslav. Lavar kan användas inom många områden. Det finns traditioner kring att addera islandslav i sallader, och man har under historien haft lav i brödbak. Somliga lavar kan man med största fördel nyttja för att växtfärga garn och då få mustiga, vackra naturfärger. Det finns alltså mycket man kan åstadkomma med lavar, om man endast vet vilken art det är man har, och vad man ska göra.

Mossor är växter som vanligtvis är gröna till färgen och som trivs på platser med skugga samt fukt. De växer framförallt på marken, men även på sten, betong, tegel, skiffer, asfalt och eternit. Detta medför att mossa emellanåt gillar att växa på hustak.

Mossa saknar rotsystem med har istället korta rottrådar som förankrar växten med underlaget. Dessa mosstrådar saknar möjlighet att suga upp vatten och näring. Istället sker upptag via de bladliknande utskotten, genom porer som ständigt står öppna.

När mossa växer på takpannor växer de vanligen in mellan takpannorna och då vintern och kylan anländer leder det till att vattnet i mossan fryser och utökar vilket innebär att takpannorna går itu. Det är för den skull angeläget att man inte låter mossa vara kvar om det har börjat växa på taket, utan man tvingas ta bort det för hand, inte använda bekämpningsmedel då dessa kan missfärga takpannorna.

Mossa är emellanåt också ett problem i gräsmattan. Oftast beror mossans herravälde på att det är bristfällig dränering, inte bra gödslat och/eller alldeles för surt i gräsmattan för att gräset ska må väl. Det bästa är då att ordna de nämnda tre sakerna innan man vräker över en massa bekämpningsmedel, så som mossa gti samt järnsulfat. På vissa platser kan mossa vara väldigt bedårande eftersom det vanligtvis bidrar till en lummig grönska.

Det är alltså inte bara dåligt med mossor och lavar, tvärtom, de är både fina och kan vara mycket användbara! Vill man ha undan dom är det lättast med Fulstopp – också i gräsmattan.