atkins viktminskning
Mellanfasen – finjustering av vikten
Redan under viktminskningsfasen, om lyckad, kommer man i närheten av sitt bantningsmål. Mellanfasen innebär finjustering och tanken med fasen är att komma så nära sitt högsta gränsvärde för kolhydratintag som möjligt utan att varken gå upp eller ner i vikt. Atkinsdieten innebär ju en strävan om att uppnå sin idealvikt som så klart även är tänkt att vara stadig.
Det har pekats på hur otroligt viktig mellanfasen är för bantningens fortsatta utveckling. Det är en fas som i allra högsta grad är individuell och för att lättast hitta sitt högsta gränsvärde för kolhydratintag så är det betydelsefullt att mycket långsamt gå ner i vikt. Det krävs ju en hel del tålamod hos bantaren i viktminskningsfasen men möjligtvis ännu mer i mellanfasen då ju vikten i den fasen måste finjusteras.
En del som fram till mellanfasen tappat mycket många kilon är ivriga att bli av med de sista kilona oerhört hastigt också. Man bör dock hålla sig undan en dylik lockelse eftersom det väldigt tydligt kan påverka svårigheten att påträffa den rätta balansen framöver. Av många som ägnat sig åt Atkinsmetoden så har det inte betonats tillräckligt hur svårt det är att behålla vikten.
Det är alltså lättare att banta bort ett visst antal kilon som tyvärr oftast utgör den huvudsakliga och enda målsättningen hos bantaren. En bättre avsikt vore snarare att banta bort ett visst antal kilon och behålla även vikten. Ju mindre radikal viktminskning desto lättare är det att klara det kombinerade målet av både viktminskning samt stabilisering. Mer atkinsinfo här
Det finns ingen bestämd tidsgräns för hur lång tid mellanfasen bör bestå utan det bestäms helt å hållet efter hur lång tid det tar att upptäcka sitt högsta gränsvärde för kolhydratintag. I mellanfasen ska i själva verket den mesta delen av viktminskningen vara avklarad. Under en lyckad mellanfas är det vanligt att människor pendlar mellan 50 till 80 gram kolhydrater om dagen utan att varken gå upp eller ner i vikt. För somliga tar det längre tid än för andra att finna balansen. Det är en mängd olika faktorer som spelar in, som ålder, kondition, hormonstatus samt ämnesomsättning. Dessa faktorer har dessutom inte sällan anknytning till arv.
I mellanfasen tvingas man verkligen vara uppmärksam på att inte överstiga det dagliga kolhydratintaget. Det kan räcka med att bara överstiga ett fåtal gram för att det ska resultera i oönskad viktuppgång. Eftersom Atkinsdieten pågår under en längre period är de flesta väldigt motiverade till att komma in i slutfasen av dieten, den så kallade underhållsfasen. För den skull gäller det att vara extra noga i mellanfasen. Där krävs det mer finess än i viktminskningsfasen.
För och nackdelar med Atkinsmetoden
Det har noterats att de som äter i enlighet med Atkinsmetoden har gått ner i vikt i antingen samma utsträckning eller mer än de som ägnat sig åt alternativa bantningsmetoder. Det är en notering som grundar sig på en ettårsperiod – inom vilka inga negativa hälsorisker har påträffats. Den effektiva viktminskningen tycks ej bero på kroppens omvandling av metabolismen utan snarare på grund av att Atkinsdieten dämpar hungerskänslor i hög omfattning.
P.g.a. att Atkinsdieten innebär ett lågt innehåll av både stärkelse samt socker reduceras glukosreserven som är vattenbindande. På så vis minskar mängden vatten i kroppen, vilket i sin tur medför en effektivare viktminskning.
Dock pekar inte all forskning på genomgående fördelar med Atkinsdieten. Forskarna har kommit fram till många slutsaster vad gäller Atkinsmetoden. Det finns ett exempel på en studie som jämför tre separerade dieter. En grupp av försökspersonerna åt kost med låg fetthalt. Dessa personer åt mycket fullkornsprodukter, frukt samt vegetabilier. En annan grupp åt medelhavskost vilket innebär att man äter mycket fisk, fullkornsprodukter, vegetabilier och frukt. En tredje kategori åt i enlighet med Atkinsmetoden och drog ned rejält med kolhydraterna och ökade intaget av fett samt proteiner.
De försökspersoner som ägnade sig åt Atkinsdieten blev av med mest kalorier i jämförelse med de två övriga grupperna. Dock förekom det vissa fysiska reaktioner hos Atkinsgruppen som är värda att observera. Stresshormonet kortisol ökade hos de som minskade kolhydraterna i kosten. Det noterades också en ökad risk för Atkinsbantarna att råka ut för skadliga inflammatoriska sjukdomar.
Å andra sidan så visade det sig att den kategori som intog lägre fetthalt uppvisade minst förändring vad gäller kaloriförbrukning. Istället noterades att lågfettsgruppen visade på dels en reducering av det goda kolesterolet och dels en höjning av skadliga blodfetter. Det är en oroande upptäckt med tanke på att dessa nackdelar kan innebära en utökad risk för hjärt-och kärlsjukdomar. Mer info
Det finns en del andra nackdelar med dieten som är värda att ha i beaktande. Man måste dock ha i åtanke att dessa nackdelar kan drabba somliga medan andra inte alls. Dessutom kan de variera i olika grader.
En allt för låg halt av kostfibrer kan innebära förstoppning och i värsta fall utveckla tarmsjukdomar. Om man innan påbörjad Atkinsdiet ätit mycket socker samt kolhydrater kan det medföra att det blir svårt att ta sig genom induktionsfasen, d.v.s. Atkinsmetodens första fas. Det finns därmed en risk att många blir avskräckta av Atkinsmetoden redan i första fasen. Men det är betydelsefullt att ha i åtanke att kroppen vänjer sig vid att i större grad förbränna fett istället för kolhydrater.
Det blir en hög halt av animaliskt fett som ingår när man ägnar sig åt Atkinsdieten. Vissa experter hävdar att det kan ha negativa effekter på kolesterolvärdet och förhöja risken för hjärt-och kärlsjukdomar. Och det faktum att kroppen vänjer sig vid att tillämpa fett istället för kolhydrater som grundläggande källa för energi kan betyda att det uppstår bekymmer med njurarna och kan resultera i gikt och huvudvärk.