Skador kan uppkomma ifall takpannorna invarderas av mossa
Mossa över takpannor är rent dåligt för huset. Det beror på att mossan binder fukt och helst växer ner i skarvar samt sprickor i tegelpannorna. När vintern sedan kommer med kyla och minusgrader fryser vattnet i mossan och expanderar vilket kan medföra att takpannorna sprängs.
Mossa kan även orsaka att fukt kommer in under takpannorna till takpappen och där orsakar fuktskador och till och med mögel. Därför är det angeläget att inte låta mossa expandera över taket.
Mossor är vanliga växter, bara i Sverige finns det runt tusen olika sorter och i hela världen är det uppemot tjugotusen arter. Det är växter som inte har rötter utan istället har rotliknande blad som förbinder växten någorlunda löst i underliggande material. Det är alltså inte komplicerat att dra loss mossa från de flesta underlag.
Mossa trivs där det är fuktigt och helst en aning skuggigt. Den har inga besvär med näringsfattig samt sur miljö vilket åstadkommer att mossa kan vara mer motståndskraftig än gräs i en vanlig trädgård som inte gödslats på ett tag, eller som har utsatts för sur nederbörd. Mossa gillar att gro över tak och då föredrar den eternit, tegel, betong, skiffer eller asfalt.
Mossa är ett besvär som man ska försöka föregå, dels när man bygger huset, dels när man ska renovera men även under den mossfria tiden man bor där. Val av hustak är relevant eftersom tegelpannor måste hållas mossfria för att inte på sikt förstöras. Det är även en bra idé att se över träd som står nära huset och skänker skugga. Kan man såga ner någon trädgren för att öka ljusinsläppet på taket?
Ett gammalt knep för att hålla mossan väck är att fästa upp en grov koppartråd längs med taknocken. När det regnar fälls kopparoxid ut, vilket mossan inte uppskattar och för den skull inte börjar växa på taket. Det finns dock teorier om att det behövs surt regn för att det ska fungera, men ännu inga tydliga besked. Det är en procedur som är billig och helt klart värd att testa.
För att bli av med mossa på taket finns det ett antal olika produkter man kan välja. Marknaden är stor, men också miljöfarlig. Till exempel bekämpningsmedlet Grön Fri består av en lösning av bensalkonklorid och vatten som är 7-9%. Ren, högkoncentrerad bensalkonklorid är oerhört miljöfarligt och därutöver högst hälsovådligt och kan vid förtäring resultera i döden.
Det är alltså väldigt angeläget att fundera på hur rejält man vill ha bort mossan och vad annars man kan uträtta – att spruta på gift är den sista utvägen! En mycket mer miljövänlig metod är att skrubba bort mossan när det är torrt. Det är dock ett tidsödande och i vissa fall farligt jobb. Klicka här för mer detaljer
Man kan också använda sig av högtryckstvätt för att spruta bort mossa – man bör ha dödat all påväxt med hjälp av Fulstopp några dagar eller (hellre) månander innan så att det lossnar lätt. Det är då viktigt att man inte får in vatten under takpannorna, vilket annars kan medföra fuktskador, vilket från början ju är det man vill försöka avstyra.
Det viktigaste för att undkomma mossa på takpannor samt tak är således att se till så att det inte hamnar någon mossa på det från första början – så slipper man bruka miljövidriga medel.
Mellanfasen – finjustering av vikten
Redan under viktminskningsfasen, om lyckad, kommer man i närheten av sitt bantningsmål. Mellanfasen innebär finjustering och tanken med fasen är att komma så nära sitt högsta gränsvärde för kolhydratintag som möjligt utan att varken gå upp eller ner i vikt. Atkinsdieten innebär ju en strävan om att uppnå sin idealvikt som så klart även är tänkt att vara stadig.
Det har pekats på hur otroligt viktig mellanfasen är för bantningens fortsatta utveckling. Det är en fas som i allra högsta grad är individuell och för att lättast hitta sitt högsta gränsvärde för kolhydratintag så är det betydelsefullt att mycket långsamt gå ner i vikt. Det krävs ju en hel del tålamod hos bantaren i viktminskningsfasen men möjligtvis ännu mer i mellanfasen då ju vikten i den fasen måste finjusteras.
En del som fram till mellanfasen tappat mycket många kilon är ivriga att bli av med de sista kilona oerhört hastigt också. Man bör dock hålla sig undan en dylik lockelse eftersom det väldigt tydligt kan påverka svårigheten att påträffa den rätta balansen framöver. Av många som ägnat sig åt Atkinsmetoden så har det inte betonats tillräckligt hur svårt det är att behålla vikten.
Det är alltså lättare att banta bort ett visst antal kilon som tyvärr oftast utgör den huvudsakliga och enda målsättningen hos bantaren. En bättre avsikt vore snarare att banta bort ett visst antal kilon och behålla även vikten. Ju mindre radikal viktminskning desto lättare är det att klara det kombinerade målet av både viktminskning samt stabilisering. Mer atkinsinfo här
Det finns ingen bestämd tidsgräns för hur lång tid mellanfasen bör bestå utan det bestäms helt å hållet efter hur lång tid det tar att upptäcka sitt högsta gränsvärde för kolhydratintag. I mellanfasen ska i själva verket den mesta delen av viktminskningen vara avklarad. Under en lyckad mellanfas är det vanligt att människor pendlar mellan 50 till 80 gram kolhydrater om dagen utan att varken gå upp eller ner i vikt. För somliga tar det längre tid än för andra att finna balansen. Det är en mängd olika faktorer som spelar in, som ålder, kondition, hormonstatus samt ämnesomsättning. Dessa faktorer har dessutom inte sällan anknytning till arv.
I mellanfasen tvingas man verkligen vara uppmärksam på att inte överstiga det dagliga kolhydratintaget. Det kan räcka med att bara överstiga ett fåtal gram för att det ska resultera i oönskad viktuppgång. Eftersom Atkinsdieten pågår under en längre period är de flesta väldigt motiverade till att komma in i slutfasen av dieten, den så kallade underhållsfasen. För den skull gäller det att vara extra noga i mellanfasen. Där krävs det mer finess än i viktminskningsfasen.