Spårlinor ger hunden rörelsefrihet vid spårning
Spårlinor är bra att hava istället för koppel då man ska efterspana med sin hund. En spårhund behöver rejält med svängrum när den ska efterspana, för att kunna följa sitt spår fritt. Spårlinor kan vara olika långa, oftast 10-15 meter och förhållandevis tunna, ca 5-15 mm i tjocklek. Materialet är mestadels stumt i polyelser, nylon alternativt kevlar, men även läder och plast förekommer.
Tillsammans med spårlinor skall man ha ett halsband eller en spårsele som hunden känner sig bekväm i. En sele är nära nog alltid att föredra framför ett halsband när man ska efterspana med sin hund då den först samt framförallt sitter stadigare på hunden och även för att den är bekvämare samt «ur vägen». Hundtips finns här
En spårsele ser ut som vilken annan vanlig hundsele som helst, men den är framtagen för att vara så behändig som möjligt vid spårning. Det går en band över hundens bringa och en runt dess bröstkorg, vanligtvis fäster man sina spårlinor i en hake vid hundens axelparti.
Det finns många spårselar på marknaden att välja och vraka bland samt det är angeläget att man hittar en som sitter bra på ens hund. Det måste vara rätt dimension och sköna, men slitstarka stoff så att hunden inte får onödiga skavsår alternativt blir besvärad i sina rörelser. Den bästa hundselen är den som hunden knappt märker av att den har på sig.
Spårning har blivit en mycket aktuell bruksgren i Sverige. Man får vistas i naturen samt ihop med sin hund utvecklas samt jobba mot samma mål. Hundar älskar i regel att efterspana och alla raser kan bliva duktiga i denna sport. Hundar med god koncentrationsförmåga är de som oftast blir bäst på att spåra.
Man kan gå på spårkurs med sin hund för att lära sig grunerna i spårning. När man har blivit duktig på grunderna kan man gå fortsättningskurser. Kurser är ett briljant sätt att komma närmare sin hund, få bilda att kommunicera med den och tyda dess signaler. En hund avgudar sin ägare och det är viktigt att man lär sig dess tungomål.
En bra spårlina trasslar inte in sig så lätt i snåriga omgivningar, men rör man sig mycket ute i täta skogar så kan långa spårlinor ändå vara hämmande för en hund som fått vittring på ett spår. Rör man sig i skogen är det i de flesta fall bäst att bevilja hunden springa ledigt samt då är det viktigt att man har tränat hunden i lydnad så att den uppfattar ens kommandon rätt och kommer när man kallar.
Vill man ändå hava spårlinor i snårig skorgsterräng så bör man investera på en glatt variant i plast eller kanske silke? Silkeslinor är förstås kostsam, men de håller å andra sidan år efter år. Ska man ut samt efterspana i blötmarker så är det begåvat att ha en spårlina som inte påverkas av fukt, plast, gummi och nylon är effektivt. Spårlinor i skinn är oxå bekväma, men de blir en aning äckliga i blött väderlek och finns sällan i längre varianter än 10 meter.