Under hela historien om alkoholhaltiga drycker, hittar man noll mer legendarisk än absint.

De mesta människor innehar antagligen en basal medvetenhet om att absint är, men de flesta utav dem känner till bara några sanna information om sprit eller alkohol samt blott en bråkdel utav dem innehar haft chans att inneha ett bägare utav denna mystiska dryck framför sig på bordet.

På grund av detta vill jag med det här lilla inlägget presentera för eder läsare en del information om denna legendariska spritdryck samt se tillbaka på dess lysande förflutna.

Det var i Couvet, Schweiz på 1790-talet som en så kallad allfungerande tonic som kallades absint främst gjordes.

Mycket berusande och kryddad med anis, sägs absint ha varit uppfinningen utav Pierre Ordinaire, en läkare från Frankrike.

Men lokalbefolkningen i byn kommer ihåg att flera år före Dr Ordinaire kom till platsen, var systrarna Henriod berömda för att äga tillverka en medicinsk tonic som bar en stor likhet med absint absinthe 95.

Likväl var det Ordinaire, inte Henriod systrar, som avyttrade formeln för absint tonicen till Dubied-Pernod familjen, som sedan etablerade den första kommersiella verksamheten i Couvet, ett absint destilleri.

Under de årtionden som följde började absint att gå miste sin bild som en läkemedelstonic och blev mer bekant för sina psykologiska effekter – stimulerande visioner, drömmar samt för att ge inspiration till konstnärer.

Således legenden om den gröna fen kom på plats.

Ett realitet är att hon inspirerade så stora konstnärer samt författare som Degas, Erfaren Gogh, Picasso, Hemingway, Oscar Wilde samt Mary Shelley att alstra målningar och litteratur som har blivit klassiker i världens konst och litteratur.

När artonhundratalet gick mot sitt slut växte en lobby mot alkohol i allmänhet samt mot absinthe i synnerhet.

Så kallade vetenskapliga experiment gjordes för att förment belägga att malörtens olja, en av de flera ingredienserna i absint, var farlig samt giftig, ehuru endast en liten mängd malört fanns i en absint butelj.

En annan händelse som skedde i begynnelsen utav nittonhundratalet hjälpte till att försegla ödet för den gröna fen.

En schweizisk man, Jean Lanfray, fick ett raserianfall och mördade hela sin familj.

Även om mannen hade en lång historia utav att vara gravt alkoholiserad samt missbrukare skylldes morden på hans absintintag.

År 1912 gjordes absint olalgligt i flera europeiska länder samt USA.

Frankrike följde efter att år 1915.

Kanske för att det var förbjuden frukt, har flera av de falska rykten och historier om farorna med absint fortsatt att leva vidare än idag, trots att inne vetenskap har visat att malört inte är mer skadligt eller bildar dårskap än någon annan naturlig beståndsdel som pepparmynta olja alternativt vaniljextrakt.

Idag, i begynnelsen av 2000-talet, tas förbuden så sakteliga bort.

I de flesta europeiska länder är absint helt lagligt åter.

I US OF AMERICA (givetvis) finns det fortfarande grundnorm mot att alstra och avyttra den, även om annorlunda företag har hittat på möjligheter att gäcka dessa förbud.

Att inmundiga absint är inte längre ett brott.

För en jänkare, innebära det att det är OK att inmundiga absint, så länge du inhandlar det från en rättslig, icke-amerikanska källa som du kan hitta Nätet.