Volymetriska pipetter

Volymetriska pipetter märkta TD vid den överst änden är utformade för att ge den volym som anges på pipetten.

Det kommer alltid att existera en liten mängd fluid därinnanför spetsen efter pipettering.

Om denna vätska blåses ut kommer du att ha levererat något mer än den avsedda kapaciteten av pipetten.

Nästan alla pipetter är TD pipetter.
Däremot finns övriga varianter:

Pipetter märkta TC (att innehålla) är utformade för att innehålla den volym som anges på pipetten.
På grund av detta ska all fluid på en TC pipett tömmas för att få önskad volym.

Om en droppe vätska hänger på utsidan av pipettspetsen så skall den doppas i lösningen som har pipetterades för att borttaga denna droppe.

Om detta inte görs kommer du att äga pipetteras något mindre att den avsedda volymen.

Volymetriska pipetter, om de är fräscha samt används på korrekt fason, är precisa ned till 0, 01 ml. dvs en 25 ml pipett levererar 25, 00 ml, medan en 20 ml pipett levererar 20, 00 ml

Hur skölja en pipett:

Fyll ca halvtom med destillerat vatten.

Vrid pipetten samtidigt som man håller den vågrät. Se till att vattnet kommer i kontakt med samtliga sidor. Slänga vattnet.

Upprepa de föregående två stegen med den fluid som skall pipetteras.

Pipetter är fräscha om ingenting fastnar på sidorna efter att pipettering är klar.

Om det fastnar något på pipetten så måste den returneras för rengöring av laboratorietekniker.

När du är beredd, kom ihåg att alltid skölja / tvätta pipetten med destillerat vatten minst 2-3 gånger innan den sätts till pipettbehållaren (innehåller ett glas rengöringsmedel), ej tillbaka en begagnad / våt pipett till behållaren.

Byretter

Byretter är utformade för att leverera någon exakt uppmätt volym vätska opp till det högsta av byrettens kapacitet.

Byretter har skaldelar på 0, 1 ml.

Uppskattningar mellan skaldelar kan göras.

Därför bör samtliga volymer noteras till närmsta 0, 01 ml (t. ex. 22, 48 ml, 20, 00 ml, 15, 60 ml, etc)

Hurdan skölja en byrett:

Skölj byretten 2 till 3 gånger med omkring 15-10 ml utav destillerat vatten.

Se till att samtliga inre sidor gör kontakt med vattnet.

Kör en del av vattnet genom spetsen i en bägare för att skölja spetsen samt kranen.

Dumpa sköljvattnet.

Skölj byretten dubbelt med ca 5-10 ml av den lösning som ska titreras.

Se till att alla insidor är i kontakt med denna lösning.

Kör en del av vattnet genom spetsen i en bägare för att skölja spetsen samt kranen.

Släng skölj lösningen i rätt skräpkorg.

En byrett är fläckfri om ingenting fastnar på sidorna sedan få tömt ut vätskan.

Om det fastnar på insidan måste byretten returneras för rengöring av laboratorietekniker.

Hurdan man fyller en byrett:

Begagna en fläckfri samt torr tratt för att fylla en sköljd byrett till omkring 0, 00 ml märket med den lösning som skall titreras.

För att driva ut luft från spetsen och kranen, kör en andel av lösningen ut i en liten bägare.
Knacka på spetsen för tillgängliga dän luft samma tid som man låter lösningen rinna ut.

Om bägaren ej är fläckfri samt torr skrota denna lösning i korrekt skräpkorg.

Fyll byretten någonstans emellan 0, 00 samt 5, 00 ml märken.

Notera denna volym.

Lämna inte tratten i byretten eftersom fluid kan droppa dra ner samt ge en defekt ljudnivå.

Nu är byretten är beredd för bruk.

När man är klar skall man alltid spola byrett med destillerat vatten minst 2-3 gånger innan den ställs åter..

En patch clamp inspelning avslöjar övergångar mellan två ledningsförmåga läge av en endaste jonkanal: Stängt samt öppna.

Patch clamp-tekniken är en laboratorieteknik i elektrofysiologi som tillåter studiet utav enkla alternativt multipla jonkanaler i celler.
Tekniken kan tillämpas på ett enormt antal annorlunda celler, men är särskilt användbar i studiet utav exciterbara celler såsom neuroner, kardiomyocyter, muskelfibrer samt pankreasceller beta.
Men kan oxå begagnas för att studera av bakteriella jonkanaler i i synnerhet framställda jätte sfäroplaster.

Plåster clamp tekniken är en vidareutveckling utav spänningsklämman.

Erwin Neher samt Bert Sakmann utvecklade patch clamp i slutet utav 1970 och början utav 1980-talet.
Denna upptäckt gjorde det möjligt att spela in strömmarna utav enstaka jonkanaler för första gången, visar deras deltagande i grundläggande cellprocesser såsom aktionspotential ledning.
Neher och Sakmann fick Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1991 för detta arbete.

Grundläggande princip Cellanslutna patch clamp nyttjar en mikropipett fäst till cellmembranet för tagning från en endaste jonkanal.

Patch clamp tagning används, som en elektrod, en glasmikropipett som har en öppen spets diameter av ca en mikrometer, en dimension innesluter ett område membranyta eller “lapp” som ofta består av bara en alternativt ett fåtal molekyler jon kanaler.

Denna typ utav elektrod är skild från den “skarpa mikroelektroden” som används för att spetsa celler i traditionella intracellulära inspelningar, i det att den förseglats på ytan av cellmembranet, snarare än infört igenom den.
I somliga experiment, är mikropipett spetsen het i en microforge att producera en jämn area som hjälper att alstra en hög motstånd tätning med cellmembranet.

Det invärtes utav pipetten är fylld med en lösning som passar den joniska sammansättningen utav badlösningen, som i fallet utav cell-anslutna inspelning, alternativt cytoplasman för helcells-inspelning.

En klorerad silvertråd placeras i kontakt med denna lösning, och leder ström till förstärkaren.
Utredaren kan ändra sammansättningen av denna lösning eller placera droger för att studera jonkanalerna under olika förhållanden.
Mikropipetten pressas mot ett cellmembran och sug appliceras för att främja bildandet utav en hög motstånd tätning mellan glaset samt cellmembranet (en “gigaohm sigill” eller “gigatätning”, eftersom det elektriska motståndet hos denna tätning är över en gigaohm).

Den höga resistansen hos denna tätning gör det möjligt att elektroniskt isolera de strömmar som mäts över membranplåstret med lite konkurrerande distraktion, därtill att ge en speciell mekanisk fasthet till inspelningen.
Till skillnad från traditionella två-elektrod inspelningar med spänningsklämma använder patch clamp tagning en endaste elektrod för att spela in strömmarna.

Många patch clamp förstärkare använder inte spänningsklämma utan är differentiella förstärkare som nyttjar badelektroden för att nollställa nuvarande nivå.
Detta kan forskaren att hålla spänningen beständig under iakttagande av förändringar i el.
Eller kan cellen vara aktuellt fastklämd i helcells-läge, håller strömmen konstant samtidigt iaktta förändringar i membran spänning.

Variationer

Flera variationer av den grundläggande tekniken kan nyttjas, avhängig på vad forskaren vill studera.
De Inifrån-ut samt utanför ut tekniker heter “utskurna patch”-teknik, eftersom plåstret skärs (bort) från huvuddelen av cellen.

Cell-bunden och bägge utskurna patch tekniker används för att studera beteendet hos enskilda jonkanaler i den andel av membranet som är fäst till elektroden.

Helcell-lapp samt perforerade plåster tillåter forskaren att studera elektriska beteende i hela cellen, i stället för enkanaliga strömmar.
Hel-cell plåster, som möjliggör låg resistans elektrisk access till insidan utav en cell, har idag till enorm del ersatt utav hög motstånd tekniker mikroelektrod tagning för att spela in strömmar över hela cellmembranet.