Mossor och lavar, skillnader och likheter

Trots att mossor och lavar är snarlika varandra till utseendet så finns det mycket som skiljer dem åt. Trots att båda grupperna till exempel inte har rötter har de olika sätt att komma runt det problemet.

Mossa är en oftast grön växtgrupp som har funnits på jorden i omkring 450 miljoner år. De har inget rotsystem men har istället mindre rottrådar som förbinder växten med underlaget. De har dessutom en kort stam samt bladliknande utskott. Mossa trivs där det finns mycket fukt och gärna är skuggigt. De kan växa över stenar och jord, men också andra underlag så som betong, tegel, eternit, skiffer och asfalt.

Mossa tar upp vatten med näring löst däri genom evigt öppna porer i de bladliknande växtdelarna och håller kvar vätan. Detta gör att mossa är en oönskad gäst på tak. När vintern kommer fryser mossan och risken finns att den expanderande isen spräcker takpannorna. Det bästa sättet att få undan mossa från takpannorna är manuell borttagning.

Mossa gillar att växa i näringsfattig och sur jord som gärna har bristfällig dränering. Då övertar mossan eventuella grässorter. Gödslar man och sprider ut kalk samt dränerar sin trädgård kan gräset få det fördelaktigt och konkurrerar således ut mossan.

Man kan även använda sig av järnsulfat, som i affären har namn som mossa gti och så vidare, för att fort avlägsna mossa. Man bör dock vara vaksam på att det är ett bekämpningsmedel och det bör användas med största varsamhet. Man bör inte använda järnsulfat eller liknande preparat på takpannor för att få bort mossa där eftersom dessa medel kan missfärga pannorna.

Somliga platser är mer lämpade för mossa än för gräs och man bör inte endast hälla på bekämpningsmedel och låta det vara – då kommer mossan med all säkerhet tillbaka. Då och då kan mossa vara oerhört vackert i trädgårdar och ge en lummig atmosfär. Mossa tål långvarig torka utan att växtcellerna skadas. När det sedan blir blött igen kommer växten ånyo spira och fortplanta sig.

Lavar å andra sidan är inte en ensam växt utan en korsning mellan en alg alternativt cyanobakterie och en svamp. Svampen bygger upp själva laven och i uppemot alla fall är det svampen som ger den dess utseende. Svampen skyddar mot uttorkning och bildar skelett åt laven. Algen finns strax innanför det yttre skiktet och har för åtagande att skapa energi genom fotosyntes.

Lavar trivs bäst där det är ljust och torrt. De är oftast grå till färgen och kan klara sig oerhört långa perioder totalt utan vatten eftersom de då hamnar i torrdvala och inte har någon som helst tillväxt. Lavar tar upp all sin näring genom nederbörd. En del lavar växer på sten och kan utsöndra ämnen som långsamt bryter ner stenen och därmed frisätter mineraler som laven kan tillgodogöra sig.

Det finns också lavar som växer på träd och erhåller sin näring när vatten sipprar över värdväxten vilket medför att dessa lavsorter tar oerhört lång tid på sig att växa. De vanligaste lavsorterna är renlav och islandslav. Det finns en lång tradition att nyttja lav i t.e.x. mat eller att färga garn med hjälp av det för att ges naturfärger. Klicka här genast för mer info

Som man kan märka av så är påväxt samt lavar egentligen inte särskilt lika varandra, trots att de i somliga fall kan te sig så! Vill man avverka dom så är det enkelt och varar längst med hjälp av Fulstopp.